onsdag 6 januari 2010

Vietnam

god forsattning allesammans!
hoppas att ni hade ett trevligt nyar.
vi ar i ho chi minh city. for er som inte vet sa ligger det i vietnam. staden ar kanske mer kand under sitt tidigare namn saigon. japp jag har gjort min wikipedia.

vi landade i HCMC den 30 december men stack redan dagen efter till vung tau. for att komma till en strand. sa nyaret ringdes in (ar det forresten fortfarande en gubbe som star pa typ ett berg och sager "ring klocka ring" pa tolvslaget?) i denna for oss ganska trakiga stad. ingen snackade engelska och vi kande oss som tva colaflaskor som landat i kalaharioknen.
staden har dock likt rio de janeiro en gigantisk jesus uppe pa ett berg. denna vietnamesiska faktiskt 6meter hogre an sin brasilianska kusin. ett maste att besoka om man ar i vung tau.
angelica, jag och varan engelska kompis john gav oss ivag mot gud son. vid foten av berget ropade nagra lokala formagor in oss ifran skogen.
-vad hander har inne? sa vi och foljde efter.
i ett av traden hangde en kille som tagit livet av sig under natten. varenda cell och atom i min kropp ville ivag och vi nastan sprang darifran.
johns i vanliga fall valdigt bleka engelska ansikte tappade annu mer farg och jag borjade genast tanka pa en gammal procul harum hit.
killen i tradet hangde bakom vara ogonlock den natten.

dagen efter var vi tillbaka i ho chi minh.
det finns over fem miljoner motorcycklar har och inga regler. undantag nagra fa rodljus. fascinerande.

igar 5 januari var i vietnam war remnants museum. ett museum kant for sin autenticitet.
utanfor star amerikanska pansarvagnar, hellicoptrar och artilleri.
innafor finns bilder pa vad de adstakom.
pa trappen in sitter ett gang tjejer och grater. det som visas ar faktiskt valdig gripande och ingenting for krasmagade. fotografier pa branda och sprangda manniskor, sonderskjutna kvinnor och barn.
agent orange och annan kemikalisk bombning har en egen avdelning med text och bild pa precis allt som hander med en kropp som bombats med phosphor, napalm eller dioxin. samt hur de gifter som ar kvar i vatten och mark fortfarande paverkar bl.a ofodda barn.
en klump i magen infann sig.
en kansla av angest infann sig av att lasa amerikas ackliga hyckleri som aven de finns dokumenterat.
jag tycks nastan se mina blaa adror ta en alltmer rodare farg for var dag.

kikade aven in i en tortyrkammare. hej hej!
kunde inte sluta titta pa en gammal giljoti. den gav mig sanna javla rysningar.

idag har vi varit och simmat. de vart val fem vandor sen var jag ganska saker pa att drunkning skulle bli min dod.

hoppas ni alla har ett fett 2010.
puss

3 kommentarer:

  1. Nä Pimmi,nu har du haft nog av lik och sprängda människor! Åk därifrån i rappet. Åk till ett vänligare och trevligare ställe med goda människor och god mat och sköna sängar så ni får ta igen er lite. Detta gör inte gott för din själ! Lyssna på mamma nu! Puss

    SvaraRadera
  2. I hate autenstiska museer! Tacka vet jag Christer Björkmans mammas bokmärkesmuseum i Gränna.
    Men det är ju bara jag.
    Kram Helena

    SvaraRadera
  3. Scary place!!! Vad utsätter ni er för....? Det där hade jag aldrig kunna leva med, inte bra för själ och sinne det är jag villig att hålla med om! Hoppas att ni nu ligger på en fin strand och äter melon.... Lilla bror, saknar dig som fan!!!! Lova , inga mer scary places!? Var rädda om er. Puss Sis

    SvaraRadera